Idag var det den första klätterdagen för säsongen,
och det var en bra dag. Morgonen hade guld i mund, hett kaffe dracks och
croissanterna åts så att smulorna sprätte. Jag och Jimmy var på ett strålande
humör och skuttade iväg till bilen för att bege oss söderut. Målet för dagen
var Björnblocket i Västervik där Jimmy hade en unfinshed buizznezz med “Nightshift”, 8A, och där jag hade siktat
in mig på “Hole in One”, 6C+. “Nightshift” är ett problem som gäckat
Jimmy länge och som tydligen hemsöker hans drömmar om nätterna. Han har lagt
ner åtskilliga sessions för att få ihop den, men varje gång har det varit
någonting som satt käppar i hans hjul. Idag var det dock dags. Efter många
försök och ännu mer svordomar och
ältanden stod han på toppen med ett leende på läpparna och utbrast ett
“Äntligen!”.
“Hole
in One” var ett
problem som var klurigare än det såg ut. Två ganska långa och lätta
skick i början leder till en lurig sidolist som aldrig känns riktigt bra. Efter
det kommer megamantlingen från helvetet som kräver att kroppen ska vara i exakt
rätt position för att man inte ska ramla bakåt. Det tog många försöka för att
hitta den rätta betan för att klara av mantlingen, men efter det gick det
vägen!
Dagen fick således ett perfekt avslut och vi återvände hem, trötta men glada.
"Hole in One", 6C+
