Girlpower på Purple Open!

Halv sju på morgonen ringde klockan. Jag hasade mig upp och var mitt i frukost och fika-fixning när Liza ringde, pigg som en mört. Några minuter senare, efter att ha slagit nytt rekord i att äta fil snabbt så snabbt som möjligt, var vi på väg. Tre glada tjejer med sikte mot Stockholm, där en av de största bouldertävlingarna endast för tjejer skulle gå av stapeln. Väl på plats mötte vi upp en taggad och glad Emese Tot och ganska snart drog allt igång. Stämmningen var jättehärlig och det var sjukt roligt och inspirerande att se så många starka klättertjejer. Vi klättrade på tills vi var så trötta så vi ojade oss varje gång vi höll i stargreppen, och man insåg att man hade inte så mycket mer att ge. Efter tävlingen var det lunch och föreläsningar innan finalen, och vid åtta på kvällen styrde vi kosan hemåt igen, sjukt trötta men glada. 

Glada tjejer på Purple Open!

                                              Liza krossar ännu ett problem!

Dagen efter åkte Jimmy och jag först ut till Höversby, där han testade lite på “Ronin”, 8A,  innan vi åkte vidare till Knutby. Vädret var superfint och det var folk lite här och var i skogen. Madde, Mia och jag repeterade några roliga problem innan vi gav oss på “Amacord”, en riktigt lurig 6B. Man börjar på två bra krimpar men med väldigt dåliga fotsteg, för att sedan göra ett märkligt flytt upp till en list och det hela avslutas med ett långt skick till kanten. Det är väldigt hala fotsteg och man måste verkligen vara bestämd när man kliver på. Jag och Madde körde ett tag, men var båda ganska trötta och bestämde oss för att ge den revansch nästa gång. Det är på sådana här problem som jag kommer på hur det bra det kan vara att vara stark i fingrarna. Jag har försökt att ta mig i kragen och lägga in lite greppbräda i träningen. Har kört fyra olika grepppositioner, fem häng på fem sekunder i varje position. Det är inte speciellt tungt men jag tänker att det är bra att börja lite lätt för att undvika överansträngning!

Årets första dag, och jag vill va med

Idag var det den första klätterdagen för säsongen, och det var en bra dag. Morgonen hade guld i mund, hett kaffe dracks och croissanterna åts så att smulorna sprätte. Jag och Jimmy var på ett strålande humör och skuttade iväg till bilen för att bege oss söderut. Målet för dagen var Björnblocket i Västervik där Jimmy hade en unfinshed buizznezz med “Nightshift”, 8A, och där jag hade siktat in mig på “Hole in One”, 6C+. “Nightshift” är ett problem som gäckat Jimmy länge och som tydligen hemsöker hans drömmar om nätterna. Han har lagt ner åtskilliga sessions för att få ihop den, men varje gång har det varit någonting som satt käppar i hans hjul. Idag var det dock dags. Efter många försök och ännu mer svordomar  och ältanden stod han på toppen med ett leende på läpparna och utbrast ett “Äntligen!”.  

“Hole in One” var ett  problem som var klurigare än det såg ut. Två ganska långa och lätta skick i början leder till en lurig sidolist som aldrig känns riktigt bra. Efter det kommer megamantlingen från helvetet som kräver att kroppen ska vara i exakt rätt position för att man inte ska ramla bakåt. Det tog många försöka för att hitta den rätta betan för att klara av mantlingen, men efter det gick det vägen! 

Dagen fick således ett perfekt avslut och vi återvände hem, trötta men glada. 

 "Hole in One", 6C+

WebRep

currentVote

noRating

noWeight

Albarracín

Ett gammalt år har passerat, och tolvslaget spenderades med goda vänner här på torget i Albarracín. Ångesten vi hade för vädret innan resan var helt obefogad. Trots att det enligt väderprognosen lovat regn flera dagar, har marken knappt blivit fuktig och stenen har förblivit torr. Av tio klätterdagar har vi vilat tre, vilket verkligen varit behövligt. Jag har aldrig klättrat så mycket och så pass mycket på min gräns under en sådan kort period, vilket både har varit jätteroligt och ibland väldigt frustrerande. I vissa fall är kroppen väldigt trött, men huvudet vill så mycket så att man bara fortsätter. Detta var fallet med "La Lágrima", 6C+. Efter ett flertal försök den första dagen var hälften av flytten avklarade, men de två sista kändes väldigt avlägsna. Det näst sista flyttet är väldigt långt, och det var knappt att det gick att nå. Om jag nådde var jag så pass utsträckt så att axlarna inte orkade lyfta kroppen. Igår ändrades betan något och genom att hoppa upp till näst sista greppet kändes bouldern plötsligt möjlig. Jag föll på sista flyttet så många gånger och blev tröttare och tröttare, men fortsatte ändå att försöka om och om igen. Det hela resulterade i att jag kände mig helt förstörd, hela kroppen var slut på energi och jag kände mig som en urvriden trasa. Idag på eftermiddagen var vi tillbaka i sektorn Arrastradero, och "La Lágrima" sändes på första försöket. Det var den där extra energin som behövdes för att kunna göra det, den energin som är omöjlig att uppbåda efter tusentals försök gjorda endast för att man är tjurskallig. Känslan efteråt var underbar! 

I morgon är det sista vilodagen och efter det den sista klätterdagen innan hemfärden sker. Denna resa har varit väldigt rolig och ett välbehövligt avbrott från studierna och inomhusträningen. Jag känner mig riktigt taggad att komma hem och träna. Det är roligt att mäta sin styrka utomhus, det ger  extra motivation samt att man förstår vilka svagheter man har som behöver tränas. Väl hemma är det greppbrädan som gäller!

Emese Tot på "Kukutza Iru" 6C

          "La Lagrima" 6C+

Höst i Västervik

Höstfilmen from Jimmy Karlsson on Vimeo.

Axelpass

Det känns som att det alltid är något man har ont i som klättrare. Den senaste månaden har jag haft problem med min skuldra då den efter varje träning kännts jättestel. Jag var hos en idrottsmassör förra veckan och han suckade lite, skakade på huvudet och konstaterade att det är antagligen är någonting som gör att musklerna parerar, och därmed blir stela och spända. Det luriga är dock att jag inte har ett dugg ont när jag tränar. Min femnomenala lösning på det hela har varit att träna, stretcha och använda mängder av linex (plus övertalat min kille att ge mig massage varje kväll). Jag tränar rotatorkuffen genom inåt- och utåtrotation med hjälp av gummiband, samt bakåtrotation med lätt vikt (typ 1kg).

Igår gjorde jag ett axelpass som verkligen tog jättebra och verkligen känns såhär dagen efter. Varje set bestod av 10 militärpress (1), 10 upright dumbbell rows (2) och 10 front raises (3). Seten gjordes 5 gånger, detta med vikter så att 10 gånger för varje övning kändes nära max. Ska testa att köra denna cirka tre gånger i veckan nu framöver. Axlarna känns så himla viktiga i klättring och jag vill verkligen stärka upp dem och övre rygg för att kunna förebygga skador i framtiden. Känns så tråkigt att alltid fundera och oroa sig över att man har lite ont här eller där (eller i någonting..).

En grå dag i Knutby

Igår trotsades vädret och studierna av en liten stökresa till Knutby. Ute var det fuktigt och mulet och jag och Jimmy kände oss slitna och klena. På vägen dit började det småregna och det hela verkade alltså inte alls speciellt lovande. Väl på plats besannades våra farhågor; nästan allt var blött, fuktigt och inte direkt klätterbart. Vi hade nästan gett upp hoppet när vi på tillbakavägen gick förbi ett litet block som låg för sig själv i utkanten och lurade. Detta var som tur var nästan helt torrt och dagen var räddad. Där gjordes "Samurai" 6B efter lite funderande och ändringar på betan. Jimmy testade ett projekt med en superlåg sittstart där det nästan krävdes ett skohorn för att komma loss mellan stenarna. Tyvärr började det regna så försöken fick avbrytas och vi begav oss istället iväg på lite stenjakt i skogarna i närheten, dock utan resultat.

                             En mulen och grå dag.

                            "Samurai", 6B

Nyår i Albarracín

Nu har vi äntligen gjort slag i saken och beställt biljetter till Albarracín över nyår. Det ska verkligen bli jätteroligt och det känns skönt att ha något specifikt att träna till som gör mig extra motiverad. Bouldern La lágrima ser väldigt fin ut och det ska bli kul att testa den. 

Inför Albarracín har jag och Emese Tot upprättat ett litet träningsschema som vi huvudsakligen baserat på boken "Gimme Kraft!", som är riktad till klättrare och innehåller massor av roliga övningar. Vi hade ett annat upplägg innan detta, som bestod av fyra pass i veckan där alla pass var ganska hårda. Man blir så sjukt taggad och glad och tänker att nu ska man minsann TRÄNA och bli SKITSTARK, wöö! Men just att varje pass var så hårt gjorde att man inte orkade och därför tappade motivationen lätt. Man vill att utvecklingen ska gå så mycket snabbare än vad den gör. Så, denna gång har vi försökt lägga upp ett mer realistiskt träningsschema där vi varvar seriösa pass med dagar när man bara klättrar omkring och har roligt. Framtiden får utvisa hur det går denna gång.